Läser om Patrik Sjöberg och hur hans styvfar utnyttjade honom sexuellt som tonåring. Han säger själv:
”– Man blir känslomässigt störd. Det är ingen naturlig uppväxt att bli utnyttjad av en vuxen. ”
Han uppger att han - i dag - får hjälp av både en doktor och psykolog och att han enligt socialstyrelsen skulle kunna betraktas som en alkoholist.
Skrämmande och upprörande läsning! Jag kan inte förstå att ingen i hans omgivning reagerade. Det måste ha funnits någon som misstänkt något. Men, inte nog med det så inleder hans mamma ett förhållande med förövaren?
Hur är det möjligt? En idrotts-ledare som utnyttjar en tonårings lust att bli elit-idrottare. Varför trädde man inte fram och anmälde denna man för ingen ska kunna intala mig att ingen visste. Hur kunde man låta det pågå?
När jag funderar vidare ang. Sjöberg och pedofiler slår det mig: det är många många före Sjöberg som fått utstå samma sak OCH hur många kvinnor är det inte som blivit utnyttjade sexuellt av nära anhöriga m.m.
Varför har inte kvinnorna tagits på allvar? Varför skriver man inte om hur de mår? Är det för att Sjöberg är man som det nu blir en så omskriven händelse? Är män viktigare än kvinnor? Ska kvinnor bara acceptera, ”glömma och gå vidare” medan vi ska tycka synd om männen som upplevt detsamma?
Eller ska samhället säga till Sjöberg - det man alltid intalat utsatta kvinnor - att det är bara att glömma och gå vidare? Att han själv - på något sätt - måste ha inbjudit förövaren att agera som han gjorde. Är det - som hos kvinnor - helt enkelt Sjöbergs eget fel?
Källa:
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/zGeJEw/patrik-sjoberg-kallar-mig-inte-alkoholist-men, (20191019)
(20191019)
Comments