Enligt Jordbruksverket handlar det om att ”[…] man investerar i människor och i idéer som har som mål att utveckla landsbygden och miljön. ”
Men vad sker om landsbygden inte är intresserad av att förändras. Om landsbygden enbart är intresserad av de bidrag som kan erhållas samtidigt som man vill fortsätta ha kvar samma kultur man haft sedan 1800-talet?
Jag har - som född i en mindre by och nu inflyttad i ett mindre samhälle - mycket erfarenhet av hur landsbygden fungerar. Som ”ny” ska jag inte ha egna åsikter: dels för att jag är kvinna, dels för att man vill inte ha en utveckling. Man vill ha det som det alltid har varit. Speciellt kvinnor ska ”hålla sig på mattan”. Än värre är att byns kvinnor har samma åsikt som männen när det kommer till jämställdhet. Det är männens ”värld” som ska råda och i männens värld verkar det finnas fyra intressen: äta, sova, knulla och jaga.
Ska man ha den minsta chans i en liten by/mindre samhälle ska man vara släkt, vara ingift. Och som vanligt i små byar så är de flesta släkt med varandra. Alla andra är ”utanför” när det gäller att påverka. Att arbeta gratis eller betala till idrottsklubben ska man naturligtvis göra men man ska inte räkna med att få samma rättigheter som byborna. Själv fick jag inte åka i skidspåret med mina hundar medan grann-kvinnan kunde ha med sig sin hund?
Man kan då tro att man i detta lilla samhälle är mån om varandra, om bygden, naturen osv. Att man stöttar varandra. Men, tyvärr är det inte heller så. Man vill inte ställa upp och hjälpa andra.
Här i byn blev en bonde väldigt sjuk vilket resulterade i att han inte kunde ta hand om sin skörd (hjärtproblem). Jag tog upp problemet med ett gäng ”gubbar” för att jag verkligen led med denna bonde. Fick ett snäsigt och ironiskt svar om att man hade så mycket tid över att man naturligtvis kunde ställa upp för andra. Tid finns om man vill vara juste, men är man en stor egoist så finns ingen vilja, så är det! Man kunde åtminstone ha frågat.
En vinter för 2-3 år sedan led djuren i skogen väldigt av den enorma snömängd som kom. Det fanns ingen mat att hitta för dem. Jag frågade en bonde om de satte ut foder åt djuren för att hjälpa dem överleva. Fick till svar att det gjorde dem inte. Men jaga dem senare är tydligen ok?
Jag skulle ta närtrafiken till Ljusdal för att handla. Taxin kom inte så jag bestämde mig för att lifta. Fick skjuts av en kvinna från grannbyn. När jag kommer till ”sista affären” möter jag samma kvinna - med make - och frågar henne om jag kunde få åka med henne hem (jag var osäker på om min bokade taxi-resa skulle fungera). Fick till svar att det kunde jag men att de hade annat att ordna först. Jag blev jätteglad och satte mig att vänta. När de senare kom fick jag veta att mina varor inte fick plats i bilen varför de åkte. Jag kunde ju inte säga något om det även om jag inte förstod: som person skulle jag göra det jag kunde för att hjälpa till om jag blev tillfrågad. Dessvärre kom inte min bokade taxi (jag hade gjort fel vid bokningen) varför jag då ringde efter vanlig taxi men fick veta att man lagt ner taxi-verksamheten i Ljusdal pga alla svart-taxi-bilar. Så där stod jag 20.00, fredagkväll på COOP i Ljusdal och kunde inte ta mig hem.
Skitsnack och ryktesspridning
Man sprider heller rykten om andra än att man hjälper varandra. Ett sätt att höja sin egen status? Berätta något för grannen på morgonen så vet hela byn om det på kvällen. Att tro att man kan berätta något i förtroende är bara att glömma.
Finns inga rykten att sprida så hittar man på. För att säkra att ryktena sprider sig finns alltid någon som ”går runt” eller ”berättar”. Jag har sedan jag flyttade till Ängebo fått veta - om mig själv - att jag:
- Säljer sex hemifrån.
- Är lesbisk (hur nu det går ihop med ovanstående)
- Har en knarkande dotter (har aldrig fött barn)
- Missköter min hund och ger ingen mat (han hade magproblem och gick ner väldigt i vikt).
- Missköter min andra hund för att hon fick väldigt röd päls. Att vita hundar får röd päls då de biter/kliar sig hade man tydligen ingen aning om. Och varför söka fakta när man kan snacka skit!
- Är alkoholiserad. Det kommer antagligen av att jag en torsdag satt och drack vin när jag fick förfrågan om att arbeta dagen efter. Jag hade jobbat alldeles för många dagar redan och ville njuta av att få vara ledig en dag genom att inmundiga god mat och vin. Skulle sedan jobba helgen. Att man kan dricka vin en torsdag är inte tillåtet på landsbygden. Man ska vänta med att supa till fredag/lördag och då skall man helst bli redlös.
Detta är alltså rykten jag hört. Man kan undras över vilka rykten jag inte fått reda på? Att det snackas är jag fullt medveten om.
Men hur skulle då denna lilla by ha möjlighet att utvecklas?
I min värld finns det mycket att göra. Man kunde bli politiskt engagerad/medveten. Om alla verkligen ville verka till förbättring för landsbygden skulle man kunna agera: gemensamt protestera, göra namninsamlingar osv. Exempelvis:
- uppvakta politiker och visa till hur dåliga förhållanden som existerar på landsbygden: skriftligt el. muntligt.
- lämna in namninsamling för att förbättra mataffärernas betingelser. Priserna på matvaror är långt högre än om man bor i ett större samhälle. Det regleras ovanifrån, affärsinnehavaren kan inte påverka priserna. Inköpspriserna borde vara detsamma oberoende av hur stor kvantitet man beställer. Man ska inte behöva straffas som konsument för att man bor på landsbygden och affären behövs då det är många äldre som bor i området, äldre som är beroende av att affären ska finnas.
- namninsamling för att protestera mot de skyhöga bensinpriserna. Alla kan inte/vill inte bo i större samhällen. Min lön ska inte behöva bli mindre för att jag är tvungen att ha bil, för att kunna ta mig till arbetet. Speciellt som det inte finns en fungerande kollektivtrafik.
- man skulle kunna verka för att skapa attraktiva erbjudande för turister genom att upprätthålla vandringsleder, möjlighet till övernattning i stugor/vallar osv. I dag är inte ens lederna markerade på ett tillfredsställande sätt. Som turist förväntar man sig att lederna är förståeligt markerade. Man ska inte behöva stå och fundera hur man ska ta sig vidare. Man ska heller inte behöva avvika från en led för att leden är otillgänglig. Som turist vill man kunna njuta av naturen utan att behöva fokusera på om leden visar rätt eller inte (jag ser mig själv som turist trots att jag är född ”i skogen”).
- protestera mot ”bärplockarna” som kommer och skräpar ner i naturen och som lämnar sin avföring lite överallt. Om byn samlades kunde man söka upp dessa bärplockare och berätta för dem vad som gäller men man kunde också skriva till politiker och bifoga bilder på hur det kan se ut, där bär-plockarna dragit fram. Här i byn pratas det en massa men man vågar man inte ens konfrontera dem. Mig veterligen är det bara jag som sökt upp dem för att klaga. Och som kvinna blir man inte respekterad. Är män fega?
Jag skriver till regeringen om allt jag reagerar på. I en demokrati (om vi nu har det) har man rätt att ventilera åsikter, rätt att protestera mot orättvisor osv. Varför använder vi oss inte av det?
Svågadalsnämnden
I byn finns Svågadalsnämnden, en nämnd som då skulle kunna arbeta för byns utveckling. Dessvärre verkar inte intresset finnas. Man tar inte ens in folk som kommer utifrån, även här gäller släktskap. Än värre är att man kan sitta som nämndeman samtidigt som man är anställd inom den offentliga sektorn: hemtjänst, lärare, vaktmästare. Det leder till att innevånarna är rädd för att klaga då det kan ”straffa sig”. Man kan bli dåligt behandlad, nonchalerad eller helt enkelt utfryst. Maktmissbruk helt enkelt. Oacceptabelt i min värld men men tydligen inte i nämnden. Nämnden verkar mest ha en självuppfyllande funktion.
Om man då tittar till ”återvändarna” verkar det som att de faller tillbaka till sina gamla roller istället för att bidra med den erfarenhet de tillförskansat sig. Dem borde kunna tillföra nya idéer, ny kunskap men tyvärr.
Vore det bättre om man helt enkelt höll tyst?
Ja, det verkar vara svårt att få till ”utveckling” när folk inte vill utvecklas, när folk inte är öppen för förändring. Man klagar på allt men man gör aldrig något aktivt för att förbättra. Varför då ens klaga om man är så rädd för att bli obekväm, illa omtyckt. Om man nu inte vill bli obekväm, illa omtyckt:
Vore det helt enkelt bättre om man höll tyst?
Jordbruksverket:
Comments